Jag är så j*vla trött på att vara just jag. Jo, det är sant. Som jag har sagt förut så är det ALLTID något. Är det inte världens huvudvärk så är det magont. Är det inte magont så är det något annat. Seriöst, jag blir så himla trött på mig själv.
 
Heffaklumpen själv har varit i farten igen.
Jag och pappa gick nämligen en sväng upp till berget förut. På vissa ställen är det ganska brant. Men vilket fall skulle jag typ småskutta över till en annan sten. Eftersom man får gå från sten till sten för att komma ner.
Och på något vänster så fick inte min fot något fäste på stenen. (inte konstigt, de är ganska blött i skogen) Det måste sett väldigt roligt ut ifrån pappas håll, när jag föll pladask ner bland massa stenar. (va ju på berget som sagt, så det va inte en sten)

Det kunde gått jävligt illa. Kunde brytit både armar och ben. Men iallafall... med den farten och min tyngd så landade jag med mitt ena knä rätt på en mindre vass sten. Och rent ut sagt gjorde det FÖRJÄVLA ONT. Hade lite tur att den inte träffade mitt på knäskålen, för då hade den inte varit speciellt hel nu. Utan det träffade strax under. Ett tag trodde jag att det faktiskt va KSS nästa. Så jädra ont gjorde/gör de. Nog för att jag nog kan stå ut med mycket smärtor innan man ringer ambulans eller något. Men denna gången va det nära ögat.
Usch. Nog pratat om det :'(

Dom närmsta timmarna ska jag plugga, plugga & plugga!
Så hörs i kväll igen. Pusss♥